Löslighetsbegränsning av kol: I stål finns kol huvudsakligen i form av fast lösning i järnkristallgittret. När kolhalten överskrider en viss gräns, kallad kritisk löslighet, kommer kolet som överskrider denna gräns att finnas i fri form och bilda karbider, såsom Fe3C (cementit). Dessa karbider orsakar spröda faser vid korngränsytan, vilket ökar stålets sprödhet.
Förstärkande effekt av kol i fast lösning: I lågkolhaltigt stål finns kol huvudsakligen i form av fast lösning, vilket ökar stålets hårdhet och hållfasthet. Men när kolhalten ökar, försvagas kolets stärkande effekt av fast lösning gradvis, och bildningen av karbider dominerar gradvis, vilket resulterar i en ökning av materialets sprödhet.
Bildning av karbider: Det mesta av kolet i stål med hög kolhalt finns i form av karbider, som bildas vid korngränser och inom korn. Förekomsten av dessa mikrostrukturer hindrar kristallernas glidning, vilket resulterar i minskad duktilitet hos materialet, vilket gör stålet sprödare.
Nederbördshärdning och sprödhet: I stål med hög kolhalt kan för mycket kol göra att kolet till nederbörd härdar under värmebehandling, vilket ökar stålets hårdhet. Detta kan dock också leda till ökad sprödhet, särskilt vid låga temperaturer.
Sammantaget, medan ökat kolinnehåll ökar hårdheten och styrkan hos stål, kommer det med en ökning av sprödheten. I många applikationer finns det kompromisser mellan egenskaper som hårdhet, hållfasthet och seghet, så att välja rätt kolhalt är en viktig faktor vid stålkonstruktion och beredning.
Gnee Factory miljö
Gnee Förpackning och frakt
